ellaaa

Jag vet varken in eller ut längre, jag vill inte må såhär!!!

Det är inte så himla lätt som man önskar att det var eller som andra tror att det kanske är, just nu känns det som om jag är instängde i en labyrint och inte finner vägen ut.


När dagen är känner jag en slags rofylld känsla, men när natten närmar sig det är då rädslan kryper fram och man ligger där i sin säng och somnar med tårar.

Lita på sanningen och kväva all gråt
Börja sluta tro och låta vansinnet gro
Jag vill sparka bakut och göra nåt sjukt
Jag vill byta land och vara hon som försvann
Börja om på nytt och få såret mitt sytt
När jag vänder och springer långt härifrån
se mig som saknad, förlorad


Det måste ske förändring, som att finna mig själv igen.




Jag har så otroligt mycket känslor inom mig, om igen...

jag vet inte riktigt hur jag skall finna de rätta orden, men jag ska säga det med ett ord, TACK! ♥

Jag har kämpat mig egenom varje dag, med tårar långt ner i halsen och svidande sår som inte vill läka...



Under denna tid har det funnits människor omkring mig som bara funnits där, det har verkligen betytt allt! Det kan vara små ord man säger eller som att bara ge mig en kram eller få gråta ut i eran närvaro, det har satt värde. De meningar som man inte alls vill höra har jag lixom suddat ut och bara tagit vara på att ni faktiskt finns där. Det känns som om jag inte visat för er att jag uppskattar eran tillvaro till mig...jag har bara vart ledsen och inte funnit den sanna glädjen som jag brukade ha. Men ni vet vilka ni är och jag vill säga till er att jag är så oerhört lycklig över att ni finns i mitt liv, att ni förgyller och sätter värde i min vardag.

En betydelsefull människa sa till mig- Du pluggar just nu, du jobbar även också sen glöm inte bort dina fina vänner som finns för dig, du ska inte gräva ner dig.

Jag tar till mig de orden och gömmer dem inom mig, i mitt hjärta. 


Försöker att tänka på dem orden, det är verkligen svårt och man vill inte inse sanningen.

Med detta inlägg vill jag ge tusen tack till min kära far.


Att du ringde mig idag, och de orden som du sa till mig fick mig att öppna ögonen ifrån ett annat perspektiv. Jag uppskattar allt du sa och det värmde så i mitt hjärta. Jag vet att allt du sa innerst inne är sant men just då vill man blunda för sanningen... det är så när man är rädd.

Jag älskar dig bästa bästa far <3

Självklart vill jag även skänka en tanke till min kära mor som jag så älskar väldigt mycket, jag är så himla glad för att ni finns för mig så som ni gör. Att jag kan gråta i er famn och skratta i eran närhet, prata med er om allt vad livet har att ge. Jag är väldigt lyckligt lottad över att få vara eran dotter ♥

Ni gav mig något väldigt värdefullt, ett liv.

Min söta vän Erica kom till mig, hon såg ut som ett söt litet träsktroll när hon kom :). Började fixa iordning oss, saker och ting tog längre tid än vad vi hade förväntat oss. Fick skynda oss till spårvagnen, typiskt började det även regna inte alls lika kul...utan paraply.

Vi gick av vid södertull för att vi skulle ta 116 och när vi sitter på bussen, så ser vi en pressbyrå. Anledningen till att vi titta efter en pressbyrå var för att Malin hade sagt att vi skulle gå av i Oxelbergen och där finns en pressbyrå. Nu till det roliga, vi gick av vid en pressbyrå...men inte Oxelbergen utan LJURAS!. Så då stod vi där mitt ingenstans, regnade gjorde det också!. Ringde min far för att fråga om han kunde hämta men icke han hade druckit. Ringde då min kusse för att höra vart han var någonstans men icke han var i Linköping. Tillslut kom vi allafall fram fast att vi fick gå hela biten dit, det regna var kallt och ja vi hade ont i fötterna...

Nae nu ska jag sluta skoja... Min kusses kompis Emil hämtade mig och Erica så vi slapp att gå, det var himla rart av honom. Guldstjärna till Emil! :).

När vi väl kom fram var grillarna redan igång, så det var bara att börja grilla i regnet :)

♥♥♥♥

Maten var himmelsk god :), självklart ett glas vitt också.  Umgås och ha det trevligt i goda vänners lag :)
Det blev en lyckad kväll trots omständigheterna...

När Erica och jag kände att nu var det nog,traskade vi till matteus kyrkan för att ta Taxi därifrån hem till mig.

Ett stort tack och puss och kram till alla som gjorde Valborgen helt fantastisk!

Kom ihåg att ingenting får förstöra en kväll med fina vänner. Jag uppskattar era ord ni sa igår fast att dem kändes som en kniv i hjärtat.