Måste inse sanningen.

Varför ska det vara så svårt?, det är så otroligt hemskt. Hela min kropp fylls med en iskall känsla, och tårarna slutar inte falla. orden och minnena är borta, och det känns som ett slag rakt i hjärtat. Jag vet att de gör ont, och är kanske meningen att det ska vara så. Men jag vill inte förlora dig!. Vem är jag? vem är du? ja det är så det ekar mellan väggarna men ändå så älskar jag dig så mycket,

Trött och svag, känner inte igen vad det är för dag.
Känner du igen mig? inget svar bara den sorgsna känslan blev kvar,
Tystheten och blickarna av oro tränger igenom rummet.
Ett ögonblick och man ser dig se på mig, och jag klarar inte mer! det är då mina tårar rinner ner.
Det är sorgligt men det är sant, du är på livets sista kant.



Kramar Ella ♥

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0