Den friske har många medans den sjuke har en!
Kom nyss hem från jobbet, satt ner och prata lite med min kära mor och vi hade ett väldigt intressant samtal måste jag säga. Vi pratade om att vi människor som verkligen kan få allt eller kanske inte allt men vi som kan köpa och vi som unnar oss saker då och då vi vill bara ha mera hela tiden. När är en människa verkligen nöjd?!. Finns det ingen gräns till att man känner sig nöjd och lycklig för det man har, eller ska man hela tiden kämpa och kräva efter mera? vem kommer må bra av det i slutändan.
Livet handlar väl inte om vem som har mest av allt, livet handlar om att man ska känna lycka till det man har. Ingen ska säga "jag är lycklig men skulle vara lyckligare om jag hade den eller det". Jag vet att tanken på de fattiga barnen kanske inte når för att förändra något men man kan ju iallafall försöka. Tänka på hur de har det, de kanske inte ens har tak över huvudet, medans vi kanske klagar på att vi bor i ett för litet hus vad är meningen med det?. Vet att det låter hemskt att man ska tänka så på de som verkligen inte har det bra för att själv känna lycka. Det verkar vara så att om vi tänker på dem som kanske inte ens får mat på bordet varje dag, fått reda på att de har cancer och kommer avlida inom kort, tänker vi på dem människorna då kan vi uppskatta livet och känna lycka till det vi har för vi vet att de har det så mycket värre. Det helt sjukt!
Kom ihåg du kan inte köpa ett nytt liv så ta vara på det och känn lyckan!
Kramar Ella ♥
