ellaaa

Vad var det som hände?


Sitter här och kommer fram till att det bara några få dagar kvar till Julafton, vilket inte alls känns sådär spännande som förr...

Jag minns när man bakade julgodis och annat gott inför julen, första känslan när man tog tuggan av den hemmagjorda julskinkan. Hur man räknade ner dagarna och verkligen längtade till Jualfton. Så fort man hade tänt tredje advent ljuset så visste man att snart var dagen man hade längtat till snart här. Chokladkalendern man hade som man glädjande öppnade varje dag.

Varje dag som man var ute i snön och lekte och hade de så himla kul, jag ville aldrig gå in när mina föräldrar tyckte att det var dags. Där jag bodde som liten fanns det en gran på gården och där samlades jag och mina kompisar för att dansa runt granen, allt var så kul.

Alla dessa julkalendrar man följde på TV, varje morgon var jag tvungen att se dem. Det skapade en väldigt hög Julstäming om något.

Dagarna innan när man var med mor och far och fick hjälpa till med att klä granen. Jag minns så väl att jag satt bredvid granen varje kväll för att jag tyckte att platsen var så vacker just där, det var där jag kände julkänsla. Varje kväll innan jag gick och la mig tittade jag en extra gång under granen för att se alla dessa paket som låg under granen. Jag minns också att jag var så fashinerad av att de var så vackra inslagna, så att pappret lockade mer än innehållet.

Varje år hade jag en kalender med små paket på som jag fick öppna ett varje dag, vilken lycka. Det kunde vara så att det var en fin penna med glitter på eller ett suddergummi som luktade gott, men just det lilla gjorde mig så glad och jag kände mig så himla glad för att jag just fick öppna paket även fast att det inte ens var jul.

Det som jag har ett väldigt starkt minne är att varje år dagen innan Julafton fick jag alltid öppna ett paket, det var mor som valde ut det men känslan av att få öppna ett dagen innan gjorde allt så mycket spännande.

När man hade lagt sig i sin säng så hade jag alltid svårt att somna, det var så att jag låg där och räknande ner timmarna. Min mor sa alltid då- om du somnar nu lilla gumman så blir det fortare Julafton, vilket jag självklart trodde på.

När den stora dagen var kommen vaknade mina föräldrar av att jag satt där vid granen med ett stort leende på läpparna och frågade- får jag öppna nu?. Jag ska även meddela att det var tidigt på morgonen men som sagt det var ju Jualfton.

Så det jag undrar nu är vad var det som hände?!

Jag kan säga att jag har verkligen försökt skapa Julkänsla, men på något sätt är det något som saknas...

Är känslan förbi, är det så som många säger att man blir äldre och saker och ting förändras. Jag vill inte att det skall förändras, att man skall bli van vid något så vackert som Julen. Julen har alltid betytt så mycket för mig så nu när jag inte känner samma längre får dig mig att gråta.

När väl Julafton är kommen hoppas jag att då känns allt sådär underbart, härligt och lyckligt annars vet jag inte vad jag skall ta mig till. Julen är viktig för mig och det ska jag inte gömma undan inte nu och inte heller på självaste Julafton.